ARKIV
Studiecirkel
vid Röda linjen i Stockholm. Läs
mer >>>
Rapport från medlemsmötet den 5 juni. Läs
mer >>>
Antikrigsrörelsens möte i Geneve. Läs
mer >>>
Verksamhetsrapport december 2002 - maj 2003. Läs
mer >>>
Protokoll från medlemsmötet 14 maj. Läs
mer >>>
Första
demonstrationen efter Saddams fall. Läs mer
>>>
Lyckad aktionsdag i många städer. Läs
mer >>>
Torgmötet som blåste bort. Läs
mer >>>
Amnesty International kritiserar USA för användandet
av clusterbomber. Läs mer >>>
Tiotusentals i protest mot kriget den 22 mars. Läs
mer >>>
Demonstrationer den 15 februari Läs mer >>>
Rapporter från Sverige och världen Läs
mer >>>
debattartikel 2005 19 mars:
Vi tar ansvar för fred och mänskliga
rättigheter
USA ut ur Irak!
Den 19 mars kommer människor över hela världen att protestera
mot USA: s ockupation av Irak. Motståndarna mot ockupationen finns
i rika och fattiga länder, i USA liksom i Irak och hela Mellanöstern.
Medan många av världens regeringar kryper för USA: s våldsmakt
säger vanliga människor ifrån, i självklar solidaritet.
För det rimliga är förstås att det som hos oss själva
betraktas som givet – att man inte vill leva i ockupation - också
måste utsträckas till våra medmänniskor i Irak.
Vi kräver att USA lämnar Irak nu. Angreppet mot Irak skedde
på dokumenterat olagliga och lögnaktiga grunder. ”Brottet
mot freden gör alla andra brott möjliga. Det är det värsta
av alla brott”, slog Nürnbergrättegångarna fast.
Ockupationen av Irak har gjort brottet mot folkrätten ännu grövre.
Det är meningslöst att i positiva termer diskutera Iraks framtid
så länge landet står under ockupation. Så länge
USA-alliansen står kvar med över hundra tusen soldater i landet,
och med vapenmakt kontrollerar varje skede i Iraks utveckling så
är Irak ockuperat. Denna koloniala behandling av det irakiska folket
måste upphöra.
Vi ser i Irak – liksom vi dagligen sett i Palestina – hur
ockupationen i sig bygger på ett rasistiskt färgat avhumaniserande
av de ockuperade. Rapporterna om vidriga övergrepp mot civilbefolkningen
i Irak är otaliga och detaljerade. För att ockupanter ska kunna
kuva människor i ett annat land, som inte utgör något
som helst hot mot deras eget, krävs och frodas en bild av de ockuperade
som mindre värda, knappt mänskliga varelser. Avlivandet av sårade
irakier och uppvisandet av fångar i burar är en del av taktiken
att visa upp fienden som en ickemänniska, som ett djur i bur. Övergreppen
kommer att fortgå så länge ockupationen fortgår.
Våra mest akuta krav riktar sig mot ansvariga svenska politiker.
Under trycket av en stark folklig opinion tog regeringen i ord ställning
mot USA: s angreppskrig. Men idag har politiken i tysthet bytts till ett
de facto-stöd till USA: s olagliga ockupation. Sveriges regering
ligger lågt och mumlar om att ockupationen måste fortsätta
för irakiernas egen skull – en principlös ståndpunkt
och en besvärande brist på självständighet gentemot
USA: s krigspolitik. Sverige exporterar till och med vapen till USA:s
krigsmaskin! Detta trots att vi har egna regler mot vapenexport till krigförande
länder (som regeringens utredare nu dessutom vill lösa upp).
Det är ett skamligt sätt att förvalta en stark svensk tradition
av fredskamp och respekt för internationell rätt. Den svenska
vapenexporten till det krigförande USA måste upphöra!
Sveriges regering måste också agera för att FN bevaras
som fredsorganisation och för att folkrätten försvaras.
FN kommer att fortsätta förlora i legitimitet, om människor
runt om i världen inte kan lita på att organisationen står
upp för folkrätten, utan viker sig för USA:s krigspolitik.
Vi ser det som djupt olyckligt att Sveriges regering i högtidstal
gärna lyfter fram betydelsen av FN, men genom sin underlåtenhet
i praktiken bidrar till undergrävandet av FN: s roll som fredsbevarare.
Vi kräver att regeringen tar bladet från munnen. FN bör
i samarbete med Iraks folk upprätta en plan för USA och dess
allierades omedelbara tillbakadragande.
En anständig svensk utrikespolitik har att driva en rad ståndpunkter
som i det folkliga medvetandet är självklara runt om i världen.
De hundratusentals irakier som dödats och utsatts för tortyr
av ockupationstrupperna måste få upprättelse genom att
de skyldiga ställs till svars i internationella brottsmålsdomstolen.
USA:s koncentrationsläger på Guantanamo som håller människor
inspärrade utan anklagelser eller domar måste avskaffas och
fångarna släppas fria. USA måste betala krigsskadestånd
för den omfattande förstörelsen av det irakiska samhället,
av kulturhistoriskt ovärderliga platser, såsom det antika Babylon,
och för användandet av urskillningslöst dödande vapen
och projektiler såsom klusterbomber och vapen med radioaktivt uran.
USA: s aggressiva krigspolitik har gjort världen till en mycket
osäker plats. USA: s intressen av globalt herravälde leder till
brist på respekt för människoliv. Mot detta reagerar människor
överallt. Också vi i Sverige måste ansluta oss till dessa
protester. Den 19 mars har vi alla möjligheten att ta ett litet men
viktigt personlig ansvar för freden och de mänskliga rättigheterna
– under huvudparollen USA ut ur Irak.
Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi
Hélène Goudin, EU- parlamentariker (junilistan)
Stefan Carlén, ordförande Ordfront
Maj Wechselmann, regissör
Ali Esbati, skribent
Carl Schlyter, EU-parlamentariker (mp)
Eva-Britt Svensson, EU-parlamentariker (v)
America Vera Zavala, skribent
Sköld Peter Matthis, ordförande i Nätverket mot krig
Christina Hagner, Chefredaktör på "Barn" (Rädda
Barnens tidning)
Mötet
den 5 juni
Medlemsmötet den 5 juni beslutade att inte anta det föreslagna
uttalandet och inget annat uttalande heller. Syftet ansågs oklart
och hela Nätverket, både organisationen och den politiska plattformen,
behöver diskuteras mer ingående i processen fram årsmötet
i november. Den plattform vi redan har ansågs räcka tills vidare.
Mötet beslutade att i augusti ha ett upptaktsmöte som samordningsgruppens
ska kalla till. Då ska förberedelserna för
årsmötet startas bl a genom att ett förslag till ny plattform
presenteras och en valberedning väljs. Det ska också presentera
en
ordenlig rapport om ekonomin. Till hösten planeras ett veckoslutsmöte
den 1-2 november på ABF-huset i samarbete med flera andra organisationer,
en fredsfest och samordningsgruppen håller på att producera
ett flygblad och liten tidning för att råda bot på bristen
på material. I början av 2004 planeras en rikskonferens för
alla landets nätverk. Protokollet från mötet läggs
ut på hemsidan när det är justerat och klart.
Globalisering
och krig i fokus när antikrigsrörelsen möttes internationellt
Den
31 maj, under protesterna mot årets G8-möte i Evian, möttes
representanter från den internationella antikrigsrörelsen i
Genève för den andra stora samlingen sedan Saddamregimens
fall. Några veckor tidigare hölls också en omfattande
internationell antikrigskonferens i Jakarta.
Mötet på
Mailuniversitetet i Genève, som samlade flera hundra aktivister
och deltagare från hela världen - framför allt Europa
- organiserades av samma organisationer som under European Social Forum
i november 2002 tog initiativet till demonstrationerna den 15 februari
- den s.k. europeiska antikrigskoordinationen.
I fokus låg,
utöver reflektioner kring vårens internationella massprotester
och framväxande fredsrörelse, framtida strategier och mobiliseringar.
Någon
modstulenhet kunde knappast skönjas i den sprängfyllda universitetsaulan.
Flera deltagare citerade New York Times beskrivning av den globala anitkrigsopinionen
som "en ny supermakt". Andra påtalade att även om
antikrigsrörelsen inte förmått stoppa kriget, så
rubbade man den internationella agendan, påverkade åtskilliga
politiska ledare, inte minst i Europa, och bidrog också förhoppningsvis
till att minimera antalet krigsoffer.
Men det fanns också
varnande röster. En deltagande sociologiprofessor från den
schweiziska antikrigsrörelsen konstaterade att en grundläggande
orsak till de massiva och välkoordinerade internationella demonstrationerna
och rörelsens snabba framväxt under våren gissningsvis
låg i den s.k. globala rättviserörelsens redan upparbetade
nätverk, och hela den process av sammanlänkning av sociala
rörelser och organisationer världen över som drivits på
genom bl.a. World Social Forum. Att tro att det finns en ny och stark
global fredsrörelse, som tillnärmelsevis motsvarar alla de som
protesterade mot kriget den 15 februari och veckorna därefter, kan
straffa sig, menade han. Den schweiziske representanten varnade också
för ideologisk dogmatism och betonade vikten av att "rörelsen"
bejakar mångfalden inom sig.
Utöver en föga
oväntad hård kritik mot ockupationen av Irak betonade åtskilliga
deltagare vikten av att bibehålla fokus på vad som nu sker
i landet. Från det tidigare mötet i Jakarta rapporterade Nicola
Bullard från nätverket Focus on the Global South om flera olika
initiativ (se "The
Jakarta Consensus") - allt från oberoende rapportering
från Irak till krigstribunaler och försök att länka
antikrigsrörelsen till irakiska gräsrotssträvanden att
forma demokrati efter Saddamregimens fall, utan ockupationsmakternas styrning.
En deltagare från den irakiska paraplyorganisationen Condi underströk
vikten av att Iraks befolkning får reda på att det finns en
internationell rörelse som protesterar mot ockupationen, och stöttar
ett demokratiskt och oberoende Irak.
Utöver Palestinakonfikten,
som togs upp av flera deltagare, kretsade mycket av den resterande diskussionen
kring Bushadministrationens "krig mot terrorismen" och politik
efter den 11 september 2001. Åtskilliga deltagare kopplade här
den militariserade utvecklingen till de senaste decenniernas övriga
globala utveckling - d.v.s. globala orättvisor, bristande global
demokrati och s.k. företagsledd globalisering. En del talade om vikten
av att länka antikrigsprotesterna med protester mot globala orättvisor
och brist på demokrati. Andra liknade rätt och slätt Bushadministrationens
politik vid ett krig mot världens fattiga - såväl globalt
som i USA - och kallade den nya fredsrörelsen för en "freds-
och rättviserörelse".
Värt att notera från svensk horisont kan här vara att
många deltagare, inte minst från Asien och Latinamerika, näppeligen
likställer kraven på global rättvisa och demokrati med
en kamp för FN-systemet - åtminstone inte i dess nuvarande
form. Tvärtom finns på många håll en stark misstänksamhet,
eller åtminstone besvikelse, gentemot FN. På europanivå
påtalade flera samtidigt vikten av att särskilja antikrigsrörelsen
och de europeiska ledare som av olika skäl motsatt sig Irakkriget
- inte minst Chirac - och att kraftigt motsätta sig tankarna på
en framtida EU-militär.
Länkarna mellan
antikrigsrörelsen och den s.k. globala rättviserörelsen
märktes också under de övriga protestmötena kring
G8-toppmötet - kriget var ett återkommande tema också
när utvecklingsländernas skuldbörda eller globala ekonomiska
frågor diskuterades. Iraks skulder togs exempelvis upp under
den "skuldtribunal" som också hölls i Genève.
Skulderna, som tagits upp av Saddamdiktaturen, och inklusive krigsskadestånd
gjort Irak till världens nu mest skuldsatta land, måste avskrivas
menade bl.a. företrädare för den belgiska organisationen
CADTM och nybildade Jubilee Iraq.
När det gäller
framtiden framstod september som en månad då flera internationella
mobiliseringar mot kriget kommer att äga rum. De bredaste genomförs
gissningsvis inför årets WTO-toppmöte i mexikanska Cancún
(se http://www.focusweb.org/index.php?option=news&task=viewarticle&sid=81).
Förutom en aktionsdag mot WTO och företagsledd globalisering
den 9 september har en lång rad rörelser och nätverk utlyst
en internationell demonstrationsdag mot
såväl globala orättvisor som militarism och Bushadministrationens
"krig mot terrorismen", den 13 september (dagen före vår
EMU-omröstning). Dessutom manar det amerikanska antikrigsnätverket
Answer till en "global protestdag mot ockupation och Imperiet"
den 27 september (se
www.internationalanswer.org/news/update/052103m17rpt.html#action).
Redan den 4 juli, USA:s nationaldag, finns också olika planer världen
över på protester mot Bushadministrationen och amerikanska
företag som stöttar Bush.
/Jens Ergon
Verksamhetsrapport
december 2002 - maj 2003
1. Nätverket
mot Krig
Nätverket mot Krig bildades vid ett möte som bevistades av representanter
för ett tjugotal organisationer i Stockholm den 26 september 2002.
Syftet var att bygga en så bred rörelse som möjligt mot
krig och att påverka opinionen och regeringen för att motsätta
sig USA:s krigspolitik. Nätverket mot Krig höll sitt konstituerande
möte den 9 december 2002 då en Organisatorisk och politisk
plattform för nätverket antogs liksom en verksamhetsplan för
perioden december 2002 till maj 2003. Vid det konstituerande mötet
valdes en samordningsgrupp för nätverket bestående av
Shakir Al-Dujaily, Letti Freivalds, Märit Halmin, Karin Hedbrant,
Arne Johansson, Jan Lönn, Sköld-Peter Matthis, Bo Wirmark, Widad
Zaki. Jan Lönn har varit samordningsgruppens ordförande och
Widad Zaki dess kassör. En rad arbetsgrupper har funnits för
genomförande av speciella uppgifter. Nätverket har för
närvarande ett 60-tal medlemsorganisationer på såväl
riksnivå som lokala nivå.
2. Demonstrationer
Tyngdpunkten i nätverkets aktiviteter har legat i arrangerandet av
fem stora demonstrationer i Stockholm, vilka alla haft stor bredd och
genomslagskraft. Demonstrationen den 15 februari blev den största
manifestationen någonsin i en fredsfråga i Sverige med långt
över 100 000 deltagare. Över hela Sverige har samtidigt demonstrationer
arrangerats av lokala nätverk och kommittéer.
Nätverkets första
demonstration arrangerades den 26 oktober 2002 från Sergels Torg
till USA:s ambassad. Talare vid demonstrationen var: Tomas Bolme, Teaterförbundets
ordförande; Per Gahrton, EU-parlamentariker (mp); Gudrun Schyman,
partiledare (v): författaren Maria Pia Boethius; Shakir Al-Dujaily,
Irakiska antikrigskommitten; Tomas Brundin, internationell sekreterare,
Broderskapsrörelsen; domprosten i Stockholm Lennart Koskinen; Maria
Pia Boethius; Bo Forsberg, generalsekreterare, Diakonia; Sveriges Muslimska
Råd; Lina Afvander, SSU Stockholm och Anna Klara Engqvist, Studenter
mot krig. Kulturmedverkan från Sven Wollter och Danny Boastin.
Ett mycket omfattande
och intensivt arbete las ner på att förbereda den stora demonstrationen
från Norra Bantorget i Stockholm till USA:s ambassad den 15 februari
2003. Hela kvarteren runt Norra Bantorget kom att fyllas i denna gigantiska
fredsmanifestation som överskred alla förväntningar. Den
stora politiska spännvidden i manifestationen med talare från
framträdande politiker inom 6 riksdagspartier och från viktiga
folkrörelser bidrog till genomslaget i opinionen liksom på
regeringspolitiken. Demonstrationen fick extra styrka genom att den var
en del av en internationell demonstrationsdag mot krigsförberedelserna
där över 10 miljoner deltog. Tal hölls av Maria Wetterstrand,
språkrör (mp), Maj-Britt Theorin, Europaparlamentariker (s),
Lars Ohly, riksdagsledamot (v), Hans Lindqvst, fd EU parlamentariker (c
); Anders Ygeman, riksdagsledamot (s); Lennart Molin, Sveriges Kristna
Råd; Eva Moberg, författare; Anders Wijkman, eu-parlamentariker
(kd); Anita Brodén, riksdagsledamo!
t (fp); Mustafa Setkic, Sveriges Muslimska Råd; Olof Buckard, Artister
för fred; America Vera Zavala, Attac; Ammar Makboul, Palestinska
föreningen; Martin Viredius, vice ordförande, Transportarbetarförbundet;
Shakir Al-dujaily. Irakiska antikrigskommittén i Sverige; Halima
Burhan, elev,Tensta gymnasium; Sofia Marklund, elever mot krig; Thomas
Hammarberg, gen.sekr. Palmecentret. Jan Hammarlund och Skeppsholmens sångkör
underhöll.
Den 15 mars genomförde
nätverket ett stort opinionsmöte på Medborgarplatsen.
Talare var Stockholms läns LO-distrikts sekreterare Elisabeth Brandt,
Broderskapsrörelsens ordförande Anna Kettner-Berger; Biskop
Jonas Jonsson; Einar Stensson, Nej till krig gruppen Kungsholmens gymnasium;
Mehmet Kaplan Sveriges Unga Muslimer, Widad Zaki, Irakiska kvinnoföreningen
och Rae Street från den brittiska antikrigsrörelsen. Pierre
Ström och Viba Femba sjöng.
Inför ett befarat
krigsutbrott hade det överenskommits bland antikrigsrörelserna
internationellt att anordna demonstrationer på kvällen vid
ett inlett angrepp och på efterföljande lördag. Dessa
manifestationer innebar ytterligare ett erkännande av nätverkets
betydelse som samlande kraft i krigsmotståndet. Nätverket kunde
genom sitt målmedvetna arbete med de två demonstrationerna
ge uttryck för ett skarpt svenskt fördömande i hela dess
bredd av det inledda angreppskriget, vilket även inkluderade flera
regeringsledamöter som deltog i demonstrationstågen mot USA:s
ambassad. Demonstrationen på lördagen den 22 mars blev den
näst största manifestationen i Stockholm i modern tid med över
60 000 deltagare. Parollerna för demonstrationerna efter angreppet
fastställdes till: Stoppa kriget mot Irak, Bekämpa USA:s krigspolitik;
Försvara folkrätten och FN:s oberoende; Solidaritet med Iraks
folk för fred och demokrati.
Vid demonstrationen
den 20 mars som utgick från Kungsträdgården talade Lars
Stjernqvist, partisekrterare (s); Ulla Hoffman, partiledare (v); Maria
Ermanno, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen; Anna Berger-Kettner,
Broderskapsrörelsen; Lina Makboul, Palestinska ungdomsföreningen;
Ali Esbati, ordf. Ung Vänster; Zaida Catalan, språkrör
Grön Ungdom; Ann-Cathrin Jarl, IKFF; Sofia Marklund, Elever mot Krig.
Vid demonstrationen
lördag den 22 mars från Norra Bantorget mot USA:s ambassad
talade Wanja Lundby Wedin, ordf. LO; Lars Ohly, riksdagsledamot (v); Annika
Åhnberg, ordf. Rädda barnen; Olof Johansson, fd partiledare
(c); Jan O Karlsson, biståndsminister; Shora Esmailian, ISM; Peter
Eriksson, språkrör (mp): Bob Hansson, estradpoet; Rasha Salman,
Irakiska antikrigskommitteén; Krister Andersson, v. ordf. Sveriges
Kristna Råd; Christina Hagner, ordf. Ordfront; Maria-Pia Boethius,
författare; Lina Afvander, SSU Jönköping; Mariam Sherefay,
Samfundet riksdagskvinnor mot krig (SÄRK). Teaterförbundets
ordförande Tomas Bolme var konferencier. Talen direktsändes
i TV 2 under en hel timme. Rilltons vänner sjöng.
Vid demonstrationen
den 12 april talade Inger Segelström, ordf. S-kvinnor; Gustav Fridolin,
riksdagsledamot (mp); Wilson Al-Zohairy, Irakiska ungdomsföreningen;
Anna Åkerlund, Kristna Fredsrörelsen; Thomas Hammarberg, Palmecentret,
Yasin Ahmed, ordf. Sveriges Unga Muslimer, Gudrun Schyman, riksdagsledamot
(v), Daraka Larrimore-Hall, antikrigsrörelsen i USA; Arne Johansson,
redaktör, Offensiv; Piroz Kian, Nätverket mot krig vid Stockholms
Universitet. Sång av Stina Bengs, Trots Allt, Desperados och Chedir.
3. Artistgala
På lördagskvällen genomfördes en fullsatt artistgala
på Allhuset, Stockholms Universitet med deltagande av Mikael Wiehe,
Fjärde Världen, Stefan Sundström, Moder Jords Massiva,
Fria Proteatern, Bob Hanssson, Daniel Boyacioglu, Teater Sandino, Mat
åt far, Jan Hammarlund, Desperados, Blå Tåget, Artister
för Fred.
4. Möten
och seminarier
Ett opinionsmöte arrangerades den 10 december 2002 på de mänskliga
rättigheternas dag på temat "Alla folks rätt till
fred" på ABF-huset i Stockholm. Talare var Sara Lidman; riksdagsledamoten
Lotta Nilsson-Hedström (mp), Bernt Jonsson, fd chef Liv och fred-institutet;
Kjell Jonasson, Svenska kyrkan. Anders Linder och Ted Bjurwill svarade
för sång och musik.
Den 18 januari 2003
arrangerade nätverket ett heldagsseminarium om krigshotet mot Irak
och världsfreden. Talare var riksdagsledamoten Hillevi Larsson (s),
riksdagsledamoten Sermin Özurkut (v), läkaren Gunnar Olofsson;
Per Wirten, chefredaktör, Arena; Lennart Molin, Sveriges Kristna
Råd; Jan Lönn och Shakir Al-Dujaily.
5. Uttalanden
och pressmeddelanden
Inför demonstrationerna i oktober 2002, februari och mars 2003 antogs
upprop vilka klargjorde nätverkets och demonstrationernas krav. Dessa
upprop kom att stödjas av många organisationer och grupper
utanför nätverkets medlemskrets och blev viktiga för att
forma gemensamma positioner och krav inom antikrigsrörelsen i Sverige.
I en serie pressmeddelanden har nätverket framfört kritik och
krav på åtgärder och mer konsekvent agerande av regeringen
i FN och andra internationella fora. Innan angreppet genomfördes
en namninsamling mot USA:s krigsförberedelser. Den 7 mars genomförde
representanter för nätverket en uppvaktning hos utrikesminister
Anna Lindh.
6. Lokala grupper
och nätverk
Förutom kontakten och samarbetet med lokala nätverk mot krig
i olika delar av landet har nätverket stimulerat till bildande av
stadsdelsgrupper i Stockholm vilka bedrivit självständigt arbete
men också bidragit till att understödja nätverket organisatoriskt.
7. Informationsspridning
Nätverket har producerat en rad aktuella flygblad som använts
för utdelning och spritts via internet. Nätverkets web-sida
www.motkrig.org är ett viktigt informationsmedium med stor spridning.
Ett elektroniskt nyhetsbrev med kortinformation har också startats.
Samordningsgruppens medlemmar och andra i nätverket har deltagit
på många offentliga möten liksom även i massmedia.
8. Rockmärket
Nej till Krig rockmärket designat av Karin Hedbrant har spelat en
viktig roll i det utåtriktade arbetet och fått stor spridning
över hela Sverige.
9. Internationell
samverkan
Nätverket har varit en del av den internationella opinionsrörelsen
mot kriget och deltagit i två samordningsmöten för antikrigsrörelsen
i Köpenhamn och London. Företrädare för den brittiska
och amerikanska antikrigsopinionen har inbjudits att tala vid nätverkets
demonstrationer.
Protokoll
från medlemsmötet Stockholm 14 maj
Närvarande
organisationer: Svenska Irakkomittén mot ekonomiska sanktioner,
Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Ordfront,
Seko pendeltågsklubben, Svenska kvinnors vänsterförbund,
FIB Kulturfront, Svensk-koreanska föreningen, Miljöpartiet,
Jaime Pardo Leal (colombiansk förening), Skp, FIB juristerna, Järfällabor
mot krig, Svensk-arabiska bron, Attac Sverige, Forum för global solidaritet
och samverkan, Jugoslavienkommittén, Svenska fredskommittén,
Irakiska antikrigskommittén, Victor Jara föreningen, Vänsterpartiet,
Nätverket mot krig vid Stockholms universitet, Ung vänster,
Elever mot krig, Fredsrörelsen vid Stockholms Universitet, Kvinnor
för fred, Attac Stockholm, SAC, FIB-juristerna, Rättvisepartiet
socialisterna, SSU Stockholms stad.
1.
Mötet öppnades av samordningsgruppens ordförande Jan Lönn.
2. Val av funktionärer: mötesordförande
Christina Hagner, sekreterare Arne Johansson, justerare Lina Hjorth och
Sköld Peter Matthis.
3. a/ Uppropet av närvarande organisationer gav
ovanstående resultat, förutom ett 20-tal enskilda, sammanlagt
ett 50-tal.
b/ Agneta Norberg föredrog en kort rapport från
ett internationellt
kärnvapenmöte i Geneve, där hon deltagit som representant
för Sveriges fredsråd. Hon rapporterade om en hukande attityd
till USA:s arroganta och hotfulla framträdande från närvarande
regeringar. En kort skriftlig rapport kommer i nästa nyhetsbrev.
4. Verksamhetsrapporten om nätverkets aktiviteter
sedan den första demonstrationen i oktober föredrogs av Jan
Lönn och lades efter flera inlägg till handlingarna, med vissa
smärre korrigeringar. Särskilt värt att notera är
att nätverket troligen arrangerat Sveriges största demonstration
någonsin den 15 februari, som tillsammans med flera andra mycket
stora manifestationer påverkat både den allmänna opinionen
och i viss mån regeringens politik. Påpekades att uppvaktningen
av Anna Lindh och den genomförda namninsamlingen hade glömts
i rapporten, och Agneta rapporterade att 20 000 namn samlats in. Flertalet
inlägg betonade annars att nätverkets kampanjer lyckats fantastiskt
bra. Ett inlägg som efterlyste en ekonomisk rapport, besvarades av
Jan med att likviditeten är under kontroll, men att vi måste
få in bidragen från organisationer som stödde demonstrationerna
för att verksamheten skall kunna fortsätta.
5. Verksamhetsplanen föredrogs av Jan Lönn
och antogs med stor majoritet utan förändringar. Några
invändningar gick dessförinnan ut på att planen kanske
är för ambitiös och otillräckligt fokuserad (Jens,
Francisco). En annan talare ansåg att ambitionen bör vara att
satsa mer på att bygga en riksorganisation. Ett par inlägg
(Sigyn) betonade behovet att förstärka lokalgrupperna och nätverkets
inre arbete, samt att hålla en beredskap för att agera mot
kommande krig och krigshot. En arbetsgrupp för faktainsamling föreslogs
(Maj).
Ett inlägg föreslog USA ut ur Irak som nytt övergripande
mål (Pie), medan ett annat anmärkte att andra konflikter, som
Colombia riskerade att glömmas (Mariano). Svaret från flera
i samordningsgruppen (Sköld Peter, Jan, Bo och Arne) gick ut på
att markera nätverkets uppgift att bekämpa USA:s nya krigspolitik
(Bushdoktrinens "preventiva krig"), där Irak var första
testet och Mellanöstern fortsätter att stå i fokus, men
där nya större krig och krigshot kan drabba andra regioner.
En kritik om att Nej till krig som paroll på t ex rockmärket
blir fel (Olof) om det skulle uppstå ett rättmätigt väpnat
motstånd mot USA i Irak, besvarades av Karin Hedbrandt med att det
nog är allmänt bekant att vårt "Nej till krig"
avser USA:s krigspolitik. Nej till krig betydde enligt Jan Lönn inte
nej till befrielsekrig och motstånd mot ockupation. Peter Cohen
föreslog att samordningsgruppen måste bli mer öppen för
förslag från medlemsorganisationerna när det gäller
t ex talare vid seminarier.
6. Det föreslagna uttalandet bordlades på
grund av tidsbrist till ett nytt medlemsmöte inom ett par veckor
(samordningsgruppen har fastnat för 5 juni och förslag till
ändringar bör snarast mailas in).
7. Årsmötet: Mötet beslutade att ändra
plattformens tidpunkt för årsmöte från senast maj
till senast november.
8. Val av revisorer bordlades.
9. Övriga frågor: Sköld Peter Matthis
rapporterade om ett gemensamt seminarium med Svenska kommittén
för Vietnam, Laos och Kambodja och Föreningen Afghanistansolidaritet
om brott mot folkrätten och krigets efterverkningar m m på
söndag 18 maj i ABF-huset.
Stockholm 15 maj
Arne Johansson (sekreterare)
Första
demonstrationen efter Saddams fall
Drygt 2.000 demonstrerade
i solidaritet med Iraks folk i Stockholm i lördags - och ytterligare
ungefär tusen personer samlades vid Medborgarplatsen inför demonstrationen.
Det var den första demonstrationsdagen efter att Saddams diktatur
föll i Bagdad i veckan. Samtidigt hölls demonstrationer på
flera håll i Sverige och i världen. "Nu måste fredsrörelsen
bli en solidaritetsrörelse", manade Daraka Larrimore-Hall
från USA:s antikrigsrörelse, en av talarna vid demonstrationens
slutmål i Kungsträdgården. Han talade också om
hur Bushadministrationens krigspolitik motsvaras av en inrikespolitik
som fördjupar fattigdom, sociala klyftor och slår mot landets
allt rangligare offentliga välfärd.
Övriga talare var bl.a. Wilson Al-Zohairy från irakiska
ungdomsföreningen, Yasin Ahmed, ordförande i Sveriges
unga muslimer, Gustav Fridolin, riksdagsledamot(mp), Thomas
Hammarberg, generalsekreterare, Palmecentret, Arne Johansson,
redaktör för tidningen Offensiv, Piroz Kian, i Nätverket
mot krig vid Stockholms Universitet, Inger Segelström, riksdagsledamot
och ordförande för s-kvinnorna, vänsterpartiets Gudrun
Schyman samt Anna Åkerlund, generalsekreterare för
Kristna Fredsrörelsen. Schyman tillhörde de talare som hårdast
bemötte krigsförespråkarnas kritik mot fredsrörelsen
efter Saddams fall - en kritik hon betraktade som både missriktad
och synnerligen förhastad. Krigets allvarligaste konsekvenser, utöver
alla dödade hittills - står vi fortfarande inför, varnade
Schyman, som också starkt ifrågasatte att den irakiska befolkningens
glädje över att bli kvitt Saddams regim också skulle inbegripa
någon glädje i övrigt över USA:s närvaro i landet.
Demonstrationer
i Sverige
Umeåuppropet
mot kriget rapporterar att det var ca 500 personer som demonstrerade på
lördagen.
Lyckad
aktionsdag
i många städer
Den 8 april genomfördes under Attacs aktionsdag mot kriget och Sveriges
vapenexport en lång rad protestaktioner i landet. I Stockholm deltog
ett 60-tal vid en fredlig blockad av Ericsson Microwave Systems i Kista
- och i Jakobsberg slöt drygt 100-talet upp för en "die-in"
och manifestation utanför Saab, följt av en fredlig blockad.
Tidigare under dagen deltog bl.a. Teater Tribunalen, Melinda Wrede och
Gudrun Schyman vid en kulturmanifestation på Mynttorget. I Göteborg
blockerades också Ericsson Microwave Systems, efter att aktivister
begärt att genomföra en vapeninspektion. I Linköping protesterade
man utanför Saab - och i Lund, Malmö, Norrköping, Umeå
och Örnsköldsvik genomfördes också aktioner. Budskapet
var gemensamt: Nej till krigets vansinne och nej till den svenska regeringens
dubbelspel att hävda att kriget i Irak bryter mot folkrätten,
samtidigt som man inte står upp för budskapet i FN - och inte
ens stoppar svensk vapenexport till de krigförande länder som
bryter mot folkrätten.
För mer info och länkar till press- och mediabevakning av
aktionsdagen, se Attacs
hemsida.
Torgmötet
som blåste bort
Det var inte mycket som blev som planerat på torgmötet på
Norrmalmstorg i lördags den 5 april. Det var kallt och hårda,
byiga vindar vilket betydde att vi hade stora problem med banderollerna,
vi kunde inte sätta upp tipspromenaden (och ingen hade velat gå
den i kylan) och den fotoutställning om Irak som Irakiska antikrigskommittéen
hade gjort blåste ner. Det blev också svårt för
artisterna från Artister för fred att spela i kylan. MEN vi
genomförde ändå torgmötet, det blev lite sång
och musik, vi sålde märken och hade apelltal och vi pratade
med folk. Så lite nytta gjorde det säkert och tack alla som
kom dit och hjälpte till! Nu planerar vi en ny dag med förhoppningvis
varmare och bättre väder!
Amnesty
International kritiserar USA för användandet
av clusterbomber
Amnesty International är allvarligt oroad efter de rapporter från
Irakkriget som berättar om det stora antalet civila offer och om
användandet av clusterbomber. T ex i staden Hilla söder om Bagdad
där minst 33 civilpersoner dödades och hundratals skadades av
ett anfall med clusterbomber. ”Användandet av clusterbomber
i attacken mot det civila området al-Hilla utgör en urskiljningslös
attack och ett allvarligt brott mot internationella humanitära lagar”
skriver Amnesty International i sitt pressmeddelande.
Tiotusentals
i protest mot kriget den 22 mars
Lördagens protester mot kriget samlade tiotusentals människor
i hela landet. På mötet på Norra Bantorget, som direktsändes
i Sveriges Television deltog uppskattningsvis omkring 60 000 personer.
Teaterförbundets ordförande Tomas Bolme var konferencier
och talare var: Vanja Lundby-Wedin, LO-ordförande, Lars
Ohly (v), Annika Åhnberg, Rädda Barnen, Olof
Johansson f d partiordförande (c), Jan O Karlsson flykting-
och biståndsminister, Shora Esmailian, ISM, Peter Eriksson
(mp), Rasha Salman, Irakiska anti-krigskommittén, Krister
Andersson, Sveriges Kristna Råd, Maria-Pia Boëthius,
författare, Christina Hagner, Ordfront, Lina Afvander,
SSU och Mariam Sherefay, SÄRK (Sällskapet riksdagens
kvinnor mot krig). Kulturinslag av estradpoeten Bob Hansson, hip-hoparna
The Narcissists och Sam I samt kören Riltons vänner.
Efter mötet på Norra Bantorget gick vi mot USA: s ambassad,
men vi var tvungna att stanna vid Hakberget på Gärdet eftersom
vi var så många. Där hade vi bara en liten scen och ett
kort program och demonstrationen upplöstes när vi funktionärer
vid scenen trodde att alla hade kommit fram. När sen både högtalare
och scen var nedmonterad började det komma mer folk och det visade
sig att det funktionärerna trodde var slutet på demon i själva
verket bara var en lucka i tåget! Därför blev avslutningen
konstig för en del. Trist men inte mycket att göra. Vi som jobbat
med att arrangera demonstrationen hann inte lägga så mycket
kraft på att planera avslutningen och vi hoppas att vi kan fixa
ett bättre slut nästa gång.
På det stora hela löpte allt ändå väldigt bra,
inte minst med tanke på att Nätverket bara hade ett par dygn
för att organisera.
Tusen tack alla som lagt tid och kraft på detta arbete, nu tar vi
nästa steg. Nätverket har haft fullt upp med akuta arrangemang,
men nu måste vi ägna kraft åt att organisera upp oss
bättre genom att bilda arbetsgrupper, bygga lokal nätverk osv.
Var med i det arbetet. Kampen fortsätter!!!
Rapporter
från Sverige och världen
Jokkmokk
Lördagen den 22 mars kl 14.00, samlades ca 50 personer till en
manifestation för fred i parken i Jokkmokk. Manifestationen var arrangerad
på individuellt initiativ av invånare i Jokkmokk.
- Vi har ingen organisation
som står bakom manifestationen men vi kände ändå
att vi ville göra någonting för att visa att vi inte tror
att krig är lösningen, som Tina Harnesk, som var med och arrangerade
manifestationen och även talade vid den, uttryckte det.
Under manifestationen
serverades varm nyponsoppa och en insamling till Arbetarrörelsens
Internationella Solidaritetsfond, I-fonden startades - vilket resulterade
i att några hundra kronor kunde samlas in direkt vid manifestationen.
Dessutom höll Ali Jorabian och Tina Harnesk tal. Ali talade om det
fruktansvärda civila lidandet som väntar och uppmanade bl.a.
till bojkott av amerikanska varor och Tina talade om oljeintresset hos
de länder som varit för ett anfall och nämnde även
SACs intiativ till strejk mot kriget den 4 april. Hela arrangemanget var
ordnat med mycket kort varsel och små medel och därför
något improviserat men väl uppskattat av de som närvarade.
Med vänliga
hälsningar Erik
Hegelund, bland arrangörerna
Linköping
Linköping hade en mycket lyckad demonstration idag med över
2000 deltagare. Stämningen var mycket god, det var en styrka i talkörer,
trummor och engagemang jag inte mött tidigare. Under dagen lämnade
vi över en lokal namninsamling (461 namn) direkt till Anna Lindh
tillsammans med en kravlista.
Kampen går nu vidare, för fred och mot krig.
Fredsnätet i Linköping
Luleå
Drygt 1 000
personer i alla åldrar demonstrerade mot Irak-kriget på
lördagseftermiddagen i Luleå. I ett uttalande krävde deltagarna
stopp för vapenleveranser till bland annat Danmark.
Lördagens demonstration
samlade nästan lika många deltagare som den 15 februari. Liksom
då var det Nätverket lulebor mot kriget som arrangerade. Det
500 meter långa tåget fick slingra sig genom den pågående
vintermarknaden på Storgatan. Avslutning skedde på Köpmantorget.
Från ett bilsläp talade Barry Cogburn och Lovisa Tärnholm
från en gymnasieelevgrupp mot kriget, Börje Lööw
från vänsterpartiet, Jonas Brännberg från rättvisepartiet
socialisterna och Anna-Kari Gudmundson från Svenska freds- och skiljedomsföreningen.
Hevi Tekin, snart tio år gammal, sjöng "I natt jag drömde"
så att folk fick tårar i ögonen. Gripande var också
ett tal av al Hassan, flykting från Basra i södra Irak. Han
berättade att han blivit svårt torterad i irakiskt fängelse,
men att han ändå hoppas på fred och frihet för ett
lidande folk. "Tänk på att människor dör just
nu", uppmanade han. Konferencier under avslutningen var Inger Aasa-Marklund,
internationell sekreterare i Luleå stift. Följande uttalande
riktat till Sveriges riksdag och regering antogs.
Till Sveriges riksdag och regering
Vi är drygt tusen lulebor som idag samlats till protest mot USA:s
och Storbritanniens anfallskrig mot Irak. Vi anser att svensk vapenexport
till krigförande länder strider mot de svenska vapenexportreglerna.
Vi är också övertygade om att det strider mot folkmajoritetens
moraliska principer. Vi kräver därför att alla vapenleveranser
till dessa länder - USA och Storbritannien men även Danmark
- omedelbart stoppas.
Uppsala
Drygt 2200
demonstrerade mot USA:s krig i den största fredsdemonstrationen någonsin
. Huvudtalaren Hilde Klaesson från LO fördömde USA:s angrepp
som ett flagrant brott mot folkrätten . Klaesson hävdade att
den svenska vapenexporten till USA måste stoppas och krävde
att regeringen snabbt agerar för att inkalla FN:s generalförsamling.
En resolution med dessa krav som också har stöd av Socialdemokratiska
partiet i Uppsala antogs av mötesdeltagarna. Arrangörer av demonstrationen
var Uppsala Fredskoalition som består ett 25-tal organisationer.
Uppsala Fredskoalition
Borås
|
300
|
Eskilstuna
|
200
|
Göteborg |
40
000
|
Halmstad |
600
|
Helsingborg
|
1
000
|
Jönköping |
1 200
|
Kalmar
|
300
|
Karlstad
|
700
|
Kristianstad
|
400
|
Kristinehamn
|
300
|
Linköping
|
2
000
|
Lund |
3 000
|
Malmö
|
6
000
|
Umeå
|
4
000
|
Uppsala
|
2
300
|
Växjö
|
150
|
Örebro
|
1700
|
Östersund
|
800
|
|
|
Aten
|
300
000
|
Barcelona
|
1
000 000
|
Berlin
|
500
000
|
Calcutta
|
15
000
|
Dublin
|
10
000
|
London
|
500
000
|
Madrid
|
100
000
|
Milan
|
150
000
|
Neapel
|
10
000
|
New
Delhi |
5
000
|
New
York |
250
000
|
Paris
|
140
000
|
Rom
|
300
000
|
Sevilla
|
100
000
|
Wien
|
25
000
|
Demonstrationer
den 15 februari
Den
15 februari genomfördes världen över demonstrationer mot
planerna på ett krig mot Irak. I Stockholm var Nätverket mot
krig arrangör.
Nedan
har vi sammanställt hur många som deltog i de viktigaste
städerna i världen och i Sverige.
Källor: Indymedia, Yelah, Flamman, Internationalen
Adelaide |
1
500 |
Amsterdam |
80
000 |
Athen |
200
000 |
Auckland |
8-10
000 |
Barcelona |
1
300 000 |
Bellingen |
1
500 |
Bergen
|
15
000 |
Berlin |
500
000 |
Berne,
Schweiz |
40
000 |
Bordeaux
|
11
000 |
Bratislava
|
5
000 |
Bregenz |
1
500 |
Bryssel |
100
000 |
Budapest |
20
000 |
Buenos
Aires |
15
000 |
Cadiz,
Spanien |
100
000 |
Christchurch |
3
000 |
Canberra,
Australien |
10-15
000 |
Cape
Town |
5
000 |
Dublin |
100
000+ |
Dunedin |
3
000 |
Durban |
3
000 |
Edmonton,
Kanada |
10
000 |
Girona,
Spanien |
30
000 |
Glasgow |
60
000+ |
Helsinki |
15
000 |
Iraklio |
4
000 |
Irunea,
Baskien |
20
000 |
Johannesburg |
10
000 |
Kolkata,
Indien |
10
000 |
Köpenhamn |
35-40
000 |
Las
Palmas, Spanien |
100
000 |
Lissabon |
100
000 |
London |
1
500 000 |
Los
Angeles |
100
000 |
Luxemburg |
15-20
000 |
Lyon |
20
000 |
Madrid |
2
000 000 |
Maine,
Patras |
3
500 |
Melbourne |
200
000 |
Mexico
City |
50
000 |
Minneapolis |
10
000 |
Montpeilier,
Frankrike |
15-20
000 |
Montevideo |
50
000 |
Montreal |
150
000 |
Newcastle,
Australien |
20
000 |
New
York |
1
000 000 |
Oslo |
60
000 |
Oviedo,
Spanien |
200
000 |
Paris |
800
000 |
Prag |
1
000 |
Perth,
Australien |
20
000 |
Philadelphia |
10
000 |
Quito |
250 |
Reykjavik,
Island |
500 |
Rethimno |
2000 |
Rio
de Janeiro |
15
000 |
Rom |
2
500 000 |
Rhodos |
2
000 |
San
Diego |
10
000 |
Santiago
Chile |
3
000 |
Sao
Paulo |
30
000 |
Seattle |
55
000 |
Sevilla |
250
000 |
Stuttgart,
Tyskland |
50
000 |
Taipei |
3
000 |
Tampere |
2 000 |
Tel
Aviv |
1
500 |
Thessaloniki,
Grekland |
40
000 |
Tokyo |
25
000 |
Toronto |
80
000 |
Trondheim
|
20
000 |
Tudela |
5
000 |
Turku |
5
000 |
Vancouver |
30
000 |
Volos |
3
000 |
Warsawa |
3
000 |
Wellington |
3
000 |
Wien |
20
000 |
Zagreb,
Kroatien |
10
000 |
SVERIGE
Boden
|
200
|
Borlänge
|
400
|
Borås
|
2
000
|
Eskilstuna
|
700
|
Falun
|
1
400
|
Gislaved
|
100-150
|
Gävle
|
1
000
|
Göteborg
|
25
000-30 000
|
Halmstad
|
800
|
Hedemora
|
100
|
Jönköping
|
1
600-2 000
|
Kalmar
|
400
|
Karlshamn
|
450
|
Karlskrona
|
450
|
Kiruna
|
200
|
Kristianstad
|
350
|
Linköping
|
2
000
|
Ljusdal
|
50
|
Ludvika
|
150
|
Luleå
|
1
400
|
Lund
|
3
000
|
Lysekil
|
100
|
Malmö
|
5
000
|
Motala
|
300
|
Norrköping
|
300
|
Piteå
|
1
000
|
Simrishamn
|
300
|
Skellefteå
|
500
|
Stockholm
|
100
000
|
Sundsvall
|
900
|
Umeå
|
3
500-4 000
|
Visby
|
800
|
Västerås
|
1
000
|
Växjö
|
1
500
|
Östersund
|
800-1
000
|
|